zebragalax

Jag vill kräka av mig, slå något. Men ingenting vettigt kommer ut. Ingenting låter bra och allting blir så fel hela tiden! Min kropp är spänd som en fjäder, mitt hjärta slår alldeles för snabbt, min livslust blev uppäten av den sista getingen och bivråkarna ovanför mitt huvud har somnat. Jag orkar inte. Jag dricker te. Lyssnar. Medicinerar som jag ska, så kanske det blir bättre - men jag är nog lite sent på det. Jag vill inte avbryta en ångestperiod in progress. Det känns fegt. 

(Men det blir ju så mycket värre sen! Varför inte ta sitt förnuft till fånga någon gång och göra som jag blir tillsagd?)